tisdag 1 juli 2008

Vi möttes i en patetisk saga där jag var berättare,
jag suddade, ändrade , skrev om,
jag gjorde allt,
jag kvävde dig på världens luft men du överlevde
du fortsatte viska om oss två på en stjärna.
hur skulle jag veta?
att det var mig själv jag grävde ner.
jag försökte varje dag,
varje minut, brutalt äga dig.
samtidigt som jag slängde bort dig
Du viskade i mitt öra,
jag kommer alltid finnas bakom orden,
det är dina tankar som måste dö

Inga kommentarer: